Dags att sänka ambitionerna

Vi har nog hört det varje år nu. Nyköpings BIS siktar uppåt, vill till superettan, har ambitioner att vara ett av de absoluta topplagen.

Ja, ser man på individuella spelarkvaliteter är det inget snack om att många i laget under flera säsonger hållit för mer än division 1. I sina bästa stunder. Men ändå har det allt som oftast handlat om lindansande, då har kvaliteterna visats. Shame on you if you fool me once, shame on me if you fool me twice…

Nu har Bissarna chansen att – ta ett steg tillbaka för att eventuellt på sikt komma två framåt. Nu är det dags att sänka ambitionerna, sänka lönerna och öka antalet lokala talanger i den egna truppen. Ge fler killar från de egna leden klart mycket mer speltid i division 1. Frågan är om laget är etablerat i division 1, eller om man siktar så högt bara för att klara kontraktet till slut? Man borde sansat ta sig an en ny säsong, sikta på nytt kontrakt och jobba därefter. Låta killarna få tid att växa.

Ekonomin är ett gammalt bekymmer som för några år sedan nästan satte föreningen i putten, såg till så att föreningen inte ens fick boka plantider av ekonomiska skäl.

Det sportsliga läget ett annat. Bissarna har inte räckt till i en hel serie på många år. Serien till nästa år blir dessutom tuffare än tidigare. Två tidigare utmärkta lag från Karlstad har slagits samman till ett. Från superettan har tre lag flyttats ner till division 1 norra. Ska Bissarna tävla mot det?

Nej, nu är det bättre att i stället stärka ekonomin och stärka de lokala relationerna med andra föreningen.

Varför inte ett utbyte med Trosa Vagnhärads SK? Som nu är uppe på division 2-nivå. Man har ju i alla fall de klena publiksiffrorna gemensamt och att det dessutom finns frågetecken på de båda ställena hur ekonomin hanteras…

Just TVSK har ju till slut fått helt klart med sin uppflyttning till division 2. Mycket oväntat sett till funderingarna inför säsongen, illa att man missade direktuppflyttning så bra som laget ändå spelade ibland och stora frågetecken kring hur förbundets ansvariga/Fogis egentligen hanterar avstängningsfrågor. Nu gav ju Riksidrottsnämnden rätt och då är det väl så det ska vara.

Vilken klubb rycker spelare från den andra?

Hargs utträde från division 3 kan inte ses som något annat än ett fiasko. I täten i början i en jämn serie, med många individuellt sett skickliga och mycket rutinerade spelare. Men sedan – platt fall. Division 4 igen. Inte bra, det här borde Harg ha kunnat fixa. Tänk vilket läge för östra Sörmland med lag i ettan, tvåan och trean…

Nu får Harg göra upp med Runtuna, IFK Nyköping och nyuppflyttade Råby. Oxelösund flyttas ner i femman på grund av klena insatser av de sörmländska division 3-lagen i botten- och kvalstrid. Runtuna som redan varit ofina nog och plockat russin ur kakan hos Oxelösunds IK. Bland annat tränaren. Men den stora frågan här är – kör Berra vidare? Han ska ha hintat något på Facebook. Men snart är gräset grönt igen på Runavallen, eller hur det nu var.

Tun på damsidan fick ju också sent omsider jubla. Hässelby drog sig ur och nu får vi äntligen se ett damlag i trakten på lite frammarsch igen. Dags för Nyköpingstjejerna som pendlat till Norrköping de senaste åren att inte köra så långt söderut, eller hur? För Tun behöver kanske inte breddas, men däremot spetsas till.

Tuns stora trupp och de allt färre damlagen runtomkring har varit en småtrist symbios, därför var det glädjande att höra att Stigtomta siktar på att ha ett damlag i spel till nästa säsong.

Dessutom blåser det nya vindar över Sjösa IP, som ska husera ett division 7-lag till nästa säsong. Frågan är hur hög medelåldern blir.

Fler lokala lag i seriespel än tidigare borde inte vara omöjligt i takt med en växande befolkning. Vi minns gamla tider, men gläds åt det lilla så länge.