Närproducerat eller "satsning" NSK?

Om vi tar det från början är Nyköping en hockeystad. Det är sedan gammalt. Innebandyn må ta publikandelar bland lagidrotterna, men annars har alltid hockeyn varit nummer ett. Fotbollen göra sig icke besvär.

Samtidigt har det genom åren märkts ett sviktande intresse på läktarplats och såväl inom som utanför idrottslivet pratats om det närproducerade när det kommer till östra Sörmland. Om det så gäller mat eller om det gäller de lokala idrottsutövarna. Fotbollen där kanske framför allt men nu för tiden gäller det även ishockeyn. När NH gick i konkurs 2014 och de kvarvarande startade om med Gripen var det ett ruskigt drag. 800 åskådare på division 4-hockey! När Gripen som division 2- eller division 3-lag spelade träningsmatch var det mer publik på läktarna än den just då pågående "publikmatchen" för Bissarna fotboll.

Men som sagt. Sviktande intresse. Åtminstone för klent intresse hos supportrarna att ta sig till hallen. Det handlar nog inte bara om denna säsongs sportsliga fiasko, som vi ändå får säga att det är. Det handlar också om för stora förändringar för fort och att förändringen inte haft lokal prägel. Mälberg plockades in igen, på gott och ont. Men ingen kan ha varit förvånad. Nyköpings SK visste vad man skulle få. Att dessutom göra karln till såväl tränare som sportchef och själv få handplocka till andra positioner inom klubben. Hur kunde det ens möjligen bli bra? En organisation med bara nickedockor är inte utvecklande. Visst, man ska vilja åt samma håll, men det kan inte bara vara "my way eller the highway". Föreningsdemokratin ska finnas där, på samma sätt som en tränare måste ha sista ordet kring vilka övningar som ska övas och vilka som ska spela i matcherna.

Att Mälberg tvingas gå är också ett fiasko i sig. Det är en bra hockeytränare, om man vet vad man vill. Om han har rätt sorts spelare omkring sig. För nu visar det sig att spelare som varit skadade plötsligt verkar vara väldigt friska, medan en del försvunnit på märkliga och tysta sätt under säsongens lopp. Det stinker frysbox och irritation.

För klubben verkar för egen del inte tro på information utåt, med andra ord vill inte själva driva på för att skapa intresse. Ovanpå det verkar inte den lokala tidningen ha kraft, mod eller kunnande att forska i frågorna. Har det ställts några kritiska frågor på vägen över huvud taget? Eller är allt bara bra hela tiden? Dock har vi kunnat läsa att styrelsemedlemmarna i klubben gjort sig oanträffbara och de som tagit beslutet verkar inte ens våga stå för det utåt med namn.

Framför allt behöver en klubb av Nyköpings SK:s dignitet (må så vara att den är om-/nybildad) ställa sig frågan: Vad vill vi med vår verksamhet på "elit"nivå? Var det verkligen väl förankrat att ta in Mälberg och sikta uppåt, på bekostnad av den alltid så intressanta lokala prägeln?

I december månad, med en missad alletta och ett publiksnitt på 482 (578 förra grundseriesäsongen, 828 dessförinnan, 858 i alltvåan, 673 i alltrean och 880 i allfyran) åskådare, finns många frågor.

Svaren? De saknas.

Dags att sänka ambitionerna

Vi har nog hört det varje år nu. Nyköpings BIS siktar uppåt, vill till superettan, har ambitioner att vara ett av de absoluta topplagen.

Ja, ser man på individuella spelarkvaliteter är det inget snack om att många i laget under flera säsonger hållit för mer än division 1. I sina bästa stunder. Men ändå har det allt som oftast handlat om lindansande, då har kvaliteterna visats. Shame on you if you fool me once, shame on me if you fool me twice…

Nu har Bissarna chansen att – ta ett steg tillbaka för att eventuellt på sikt komma två framåt. Nu är det dags att sänka ambitionerna, sänka lönerna och öka antalet lokala talanger i den egna truppen. Ge fler killar från de egna leden klart mycket mer speltid i division 1. Frågan är om laget är etablerat i division 1, eller om man siktar så högt bara för att klara kontraktet till slut? Man borde sansat ta sig an en ny säsong, sikta på nytt kontrakt och jobba därefter. Låta killarna få tid att växa.

Ekonomin är ett gammalt bekymmer som för några år sedan nästan satte föreningen i putten, såg till så att föreningen inte ens fick boka plantider av ekonomiska skäl.

Det sportsliga läget ett annat. Bissarna har inte räckt till i en hel serie på många år. Serien till nästa år blir dessutom tuffare än tidigare. Två tidigare utmärkta lag från Karlstad har slagits samman till ett. Från superettan har tre lag flyttats ner till division 1 norra. Ska Bissarna tävla mot det?

Nej, nu är det bättre att i stället stärka ekonomin och stärka de lokala relationerna med andra föreningen.

Varför inte ett utbyte med Trosa Vagnhärads SK? Som nu är uppe på division 2-nivå. Man har ju i alla fall de klena publiksiffrorna gemensamt och att det dessutom finns frågetecken på de båda ställena hur ekonomin hanteras…

Just TVSK har ju till slut fått helt klart med sin uppflyttning till division 2. Mycket oväntat sett till funderingarna inför säsongen, illa att man missade direktuppflyttning så bra som laget ändå spelade ibland och stora frågetecken kring hur förbundets ansvariga/Fogis egentligen hanterar avstängningsfrågor. Nu gav ju Riksidrottsnämnden rätt och då är det väl så det ska vara.

Vilken klubb rycker spelare från den andra?

Hargs utträde från division 3 kan inte ses som något annat än ett fiasko. I täten i början i en jämn serie, med många individuellt sett skickliga och mycket rutinerade spelare. Men sedan – platt fall. Division 4 igen. Inte bra, det här borde Harg ha kunnat fixa. Tänk vilket läge för östra Sörmland med lag i ettan, tvåan och trean…

Nu får Harg göra upp med Runtuna, IFK Nyköping och nyuppflyttade Råby. Oxelösund flyttas ner i femman på grund av klena insatser av de sörmländska division 3-lagen i botten- och kvalstrid. Runtuna som redan varit ofina nog och plockat russin ur kakan hos Oxelösunds IK. Bland annat tränaren. Men den stora frågan här är – kör Berra vidare? Han ska ha hintat något på Facebook. Men snart är gräset grönt igen på Runavallen, eller hur det nu var.

Tun på damsidan fick ju också sent omsider jubla. Hässelby drog sig ur och nu får vi äntligen se ett damlag i trakten på lite frammarsch igen. Dags för Nyköpingstjejerna som pendlat till Norrköping de senaste åren att inte köra så långt söderut, eller hur? För Tun behöver kanske inte breddas, men däremot spetsas till.

Tuns stora trupp och de allt färre damlagen runtomkring har varit en småtrist symbios, därför var det glädjande att höra att Stigtomta siktar på att ha ett damlag i spel till nästa säsong.

Dessutom blåser det nya vindar över Sjösa IP, som ska husera ett division 7-lag till nästa säsong. Frågan är hur hög medelåldern blir.

Fler lokala lag i seriespel än tidigare borde inte vara omöjligt i takt med en växande befolkning. Vi minns gamla tider, men gläds åt det lilla så länge.