Vem ska vara grisen?

Det ser ut att bli en viss omsättning kring Onyx spelartrupp till nästa säsong. Det har redan skett på målvaktssidan, en in och en ut. Lucas Orrmo är en drömvärvning som Onyx med all rätt suktat efter i många år.
Flera skickliga och ordinarie spelare har lämnat, sådana som man kunde tänka sig att Nyköpingsklubben skulle bygga laget kring i framtiden, men även virtouser som inte kom till sin rätt i Rosvallas stora hall.
Jag tänker bland annat på André Lindman som kanske aldrig fick chansen - eller tog chansen beroende på hur man ser det - att visa sin fulla potential. Hitvärvad som en av de stora stjärnorna från en allsvensk kvalmotståndare till att köra i någon slags brunkarroll. Åtminstone blev det så. Framåt stod folk i vägen, men Lindman använde sin rutin och körde ner huvudet och ja just det, körde. Användes han rätt? Fick han chansen? Tog han chansen?
Frågan är kanske också: vem vill vara gris i dagens idrott? Vem är den nyttige idioten som får lagkittet att fungera? Jag tänker på fotbolls"lirare" som Håkan Mild och Magnus "Turbo" Svensson, skällsord som trots allt gjorde en stor drös landskamper och vann SM-guld. När man tänker innebandy tänker man zorro och skott i krysset, snarare än vem som är bäst på att springa hem eller sitta i täck. Finns spelarna som frivilligt tar rollen? Jag ser i Onyx exempel som Rasmus Christiansson Billnert, trygg och defensivt skicklig som sällan sticker ut men som sannerligen behövs. Fler? Jag vet inte.
Mycket kring Onyx handlar om två gubbar framåt. Poängkungarna Jesper Ekström och Viktor Palm. Den förstnämnde som utvecklats massor under SSL-spelet med Jönköping, han hade mer än en specialitet nu denna säsong. Palm, ja där är toppleveransen konstant. Men frågan är ändå om inte dessa herrar, gentemot sina lagkamrater, fick för mycket utrymme och för mycket att säga till om? Vad var anledningen till att bara två levererade, i och för sig i absolut toppklass, men att knappt någon annan gjorde poäng? För att det finns motsättningar även inom sådana lag, det vet vi.
Måste det inte också finnas en plan för om man inte gör poäng?
Här tycker jag förvisso att Onyx tagit stora steg jämfört med tidigare säsonger. När man tidigare kört fast mot defensivt skickliga lag har man nu haft plan B många gånger. Men det saknas ändå ett mer fungerande kollektiv.
Som jämförelse, återigen med fotbollen, så kan konstateras att av 90 matchminuter så har en enskild spelare bollen i max 30 - sekunder. Per person i snitt. Jag kan tänka mig hur det ser ut i innebandyn. Alltså, hur jobbar vi när vi inte har bollen, det måste fram mer tydligt. Hur ger vi fan i att åka på tio kontringsmål borta mot Strängnäs när vi haft ledningen tidigt i matchen, hur stänger vi igen.
Vem blir Onyx variant av Mild och Turbo nästa säsong? Är det en Mjällbyvariant som liksom för 20 år sedan dominerar och det där Ljungberg och Zlatan bara glimtar till men det ändå går bra för laget?
Där någonstans inleds vägen till ett lyckat SSL-kval, om Onyx kommer dit, nästa säsong.
Fotnot: Att vara en gris är inget negativt. Att vara en gris är inte samma sak som att spela fult. En gris bökar ner sig, försvarar sig.